Blogg

Nytt är ju ändå nytt…

28 september, 2018 - 13:11 -- emilia

I Gambämark – byn i musikalen på Wasa Teater som är på allas läppar i höst – vill man att det ska vara som förr. Helst.

I den här ByaNytt är det flera reportage som handlar om motsatsen. Nya saker – om när saker ändras och det inte längre är som förr. Det är ju jättebra!

Susanne Hjort är ny gymföretagare och har gjort en personlig tuff och häftig resa inom att motionera, gymma och tävla i fitness. Solfbor gånger tre är nya företagare vid Solf Lantbrukscentral, Jan Linde cyklar hem nya vinster, i Koskö är den gamla skolan som ny, Kristian Holmkvist har sprängticka som ny nisch och så produceras en ny musikshow i Österbotten med Eagles som förtecken.

Vill du själv förnya dig finns dem som tar hand om dig samlade i en gemensam annons på sidan tretton.

 

Höns är ett trivsamt inslag på gården. Så lyder rubriken på ett av uppslagen i tidningen. En gång i mitt liv har jag haft sommarhöns. En sommar och fem höns. Det tyckte jag om och det finns bildbevis i form av ett stort, stort leende och det allra första fyllda äggfacket, tolv ägg. Om minnet inte sviker mig nu hade jag permanentat hår också på fotografiet. Kära nån!

När så hösten kom fördes hönsen tillbaka till mina föräldrar i Malax. Till deras ”centrallager” var också begagnade höns välkomna. Där fanns allt och där fanns rum för allt.

Det blev inte någon fler hönssommar men jag minns ännu glädjen i att plocka äggen. Ett om dagen per höna ungefär.

Det blir allt vanligare med hobbyhöns på gårdarna och jag hörde om att det också finns en grupp på facebook som heter i stil med ”Vi som har höns i Österbotten”.

Det finns också en artikel med rubriken Svamplycka. Min egen största svamplycka var för ett par, tre år sedan när ett sällskap åkte till svenska fjällen och plockade kantareller och taggsvamp. DET var roligt!

I år har jag inte varit i skogen alls men som gåva fick jag en liten omgång med karljohansvamp och kantarell. Härligt.

 

Den eviga sommaren övergår i höst nu och kvällsmörkret infinner sig. Nu är vi dessbättre så tankade med D-vitamin så pass att vi förmodligen kommer att orka och tåla nästan vad som helst. Nästan.

Var rädd om varandra och om andra!

Smedsby den 20 september 2018

Bothnia Gospel 100 åkte till Texas!

12 september, 2018 - 10:33 -- emilia

Bothnia Gospel 100 åkte till Texas!

För omkring två år sedan startade projektet Bothnia Gospel 100, ett musikaliskt samarbete mellan  de tre Korsholmskörerna Helsingbykören, Kvevlax Sångkör och Singsby Sångkör. Även sångare från Wasa Bygdekör lockades med i projektet. Långt innan de första sångövningarna startade hade körledare Jenny Mendelin jobbat med att samla gospelmaterial för att utmana körerna i en för koristerna helt ny genre. Gospel i både nordisk och amerikansk tappning var till en början en stor utmaning för alla. I projektet kom omkring åttio sångare att delta. Projektdragarna hade fixat finansiering och gjort upp ett digert program. Hösten 2017 och våren 2018 gavs flera gospelkonserter runt om i Österbotten och Sydösterbotten. Avslutning på detta projekt hade man planerat skulle ske på gospelns hemmaplan, den amerikanska södern, sommaren 2018.

Vårt resmål San Antonio ligger i delstaten Texas och är USA:s sjunde största stad med omkring 1,4 miljoner invånare. Staden breder ut sig på ett stort område med låghusbebyggelse, det är endast i centrum som det finns skyskrapor. Till San Antonio vallfärdar många turister eftersom det är här en stor del av Texas historia har växt fram. Staden är idag en betydelsefull militärstad medan företag inom läkemedelsbranschen hör till de stora arbetsgivarna.

Torsdagen den 5 juli klockan 06:00 äntrade tjugofem körsångare, två körledare, två solister och en musiker planet från Vasa. Dessutom fanns fem avec med på resan. Den långa resan till Texas tog sin början - och tänk om vi då vetat hur vi tänkte och kände när vi åter stod på Vasa flygplats och väntade på vårt hemvändande bagage. Då, tolv dagar senare, var vi alla överlyckliga över en underbar resa, som bjudit oss alla på många fina upplevelser. Vi hade lärt känna nya vänner bland kördeltagarna och vi hade träffat många glada och positiva amerikaner. De inplanerade konserterna hade genomförts utan större problem. Ja, hela resan hade fungerat utan några egentliga missöden. Allt igenom en lyckad resa, det kände vi alla. Den första resdagen blev en lång dag med flyg Helsingfors-Chicago-Dallas-San Antonio. Med många extra timmar i bagaget landade vi slutligen några timmar efter midnatt i en tryckande het Texasnatt. Vi checkade in på La Quinta Inn & Suites i San Anton, och fick våra hotellrum, som skulle förbli vår fasta punkt under hela vår vistelse i USA.

 

Bild 1. Här står några glada resenärer på Helsingfors flygfält klara för incheckning till Chicago. Fr v Peter Mattbäck, Annika Rönnqvist, Mikael Rönnqvist,

Fredagen den 6 juli vaknade vi upp till vår nya amerikanska vardag. Varje morgon möttes vi av den kännspaka doften av nygräddade våfflor (som amerikanarna åt till frukost med lönnsirap och grädde!...) redan när vi steg ut ur hissarna för att ta de få stegen in till frukostutrymmet. Första morgonen var det spännande att lära sig en ny frukostmeny. Tyvärr upptäckte vi att denna meny aldrig ändrades utan det bjöds på samma rätter varje morgon. Alla saknade vi tillgång till grönsaker men de flesta av oss hittade ändå några favoriter och med en stadig frukost i magen startade vi upp våra dagar. Den första dagen i San Antonio utforskade vi vår näromgivning och garanterat alla inhandlade vatten på flaska för att om möjligt lyckas överleva Texas-hettan! På eftermiddagen samlades vi i hotellfoajén för att i samlad tropp vandra längs Riverwalken mot St. John’s Lutheran Church där den första körövningen ägde rum. I kyrkan fick solisterna och pianisten sig en genomkörare tillsammans med kören . Vår ljudkille Ron, som skulle följa med på körens turné, fick känna på vissa ljudutmaningar. Vi avec som lyssnade till den första övningen kände att detta skulle bli minnesvärda konsertdagar! Trots ett litet antal kördeltagare hade sången växt till sig genom alla framträdanden och körens solister Nadja Sand (Kvevlax Sångkör) och Magnus Lervik (Helsingbykören) hade med bravur växt in i sina roller. Solisterna Otto Palmborg och Anna-Maria Borgar var redan från första stund allas favoritsolister! Och så hade vi ju vår musikaliskt begåvade pianist Richard Mitts som spelade som en hel orkester! Simon Granlund och Jenny Mendelin fungerade som utmärkta körledare, när de inte sjöng med kören.

 

Bild 2 och 3. Vandring längs Riverwalk till vår första övning i St. John’s Lutheran Church. Bengt Beijar går i spetsen med den finländska flaggan.

Bild 4 och 5. Äntligen dags för första övningen i Texas! Vår ljudkille Ron jobbade med mixningen.

Lördagen den 7 juli hade vi en gemensam utfärd till staden Corpus Christi, en stad vid Mexikanska Golfen. När en gul amerikansk skolbuss stod och väntade på oss utanför hotellet blev vi lyriska, alla har ju sett dessa gula bussar på tv och nu skulle vi få åka skolbuss - och med kvinnlig chaufför dessutom! Tyvärr visade det sig att bussarna inte har den bästa komforten, det blev en 2,5 - 3 timmars superhet resa söderöver. Söder om staden San Antonio är landskapet platt och vi åkte kilometer efter kilometer i ett för oss österbottningar så typiskt platt landskap. Motorvägen kantades ställvis av en oländig terräng med vildvuxna låga träd och buskar. Ställvis susade vi förbi stora ranchegendomar med fina betesmarker för olika typer av boskapsdjur medan ranchens vackra gårdsbyggnader låg uppe på någon liten kulle. Vi såg också stora majsfält som sträckte sig ända till horisonten. Här kom man att tänka på uttrycket att ”Everything is big in America”. På många ställen jobbade de typiska oljepumparna och när vi närmade oss kusten såg vi flera stora oljeanläggningar med pipelines och raffinaderier. Beachen i Corpus Christi är en 100 miles lång sandstrand och denna lördag var stranden fylld med veckolediga amerikaner. Här ute i havsvågorna i den Mexikanska Golfen stämde kören upp med Finlandia-hymnen. Många badande applåderade och utdelade lovord. Efteråt konstaterade Bengt Beijar att detta nog var första gången i historien en kör sjungit just denna hymn ute i golfens vågor! Kvällen tillbringades på stadens baseball-arena, där hemmalaget Corpus Christi-laget vann över Northwest Arkansas Naturals.

Bild 6. Mexikanska Golfen. Det var här bland vågorna kören sjöng Finlandia-hymnen.

Bild 7. På kvällen var vi på baseball-match med mycket show i pauserna.

Söndagen den 8 juli hade vi en ledig dag och var och en kunde turista på egen hand. Att vandra längs stadens Riverwalk med dess tropiska grönska var skönt i värmen och vackert kvällstid. San Antonio Riverwalk, som ligger en nivå under gatunivå, kantas av en mängd restauranger som serverade både amerikansk, mexikansk och europeisk mat. En tur med flodbåtarna var ett mycket uppskattat nöje för alla turister, och flera av oss tog en båttur. Många besökte stadens muséer och de olika historiska s.k. missions som fanns i och kring staden (t.ex. Alamo, San José). Pearl-området med sitt bryggeri, olika trädgårdar och de stora varuhusen var också givna besöksmål. Förstås var de svalkande baden i hotellets pool ett givet nöje under de heta dagarna.

Bild 8. Här är vi ett gäng som åker tillsammans med andra turister i en av flodbåtarna.

Bild 9. Utanför San Fernando Cathedralen står fr v: Harry Sandberg, Rune Back, Vineta Ahonen, Berit Sandberg, Benita Nygård, Monica Ampiala, Ingmar Beijar och Birgitta Beijar.

To, fre, lö kvällar förevisades en vacker videoljusshow på kyrkväggen.

Måndagen den 9 juli blev en mulen dag med något lägre temperatur. För att göra reklam för körens framträdanden i San Antonio stämde kören upp med några sånger på torget vid Alamo (stadens mest besökta turistattraktion) prick kl 1 på eftermiddagen. Några av oss skulle dela ut reklamblad – och precis när de första tonerna ljöd föll den första regndroppen.... Efter två sånger fick vi alla söka oss i skydd undan regnet. Resans första konsert skedde på måndag kväll kl 7 i Radius Center. Todd Reavis, vår amerikanske sångarbroder och guide, spelade in delar av konserten och den kan du lyssna till på Bothnia Gospel 100’s Facebook-sida.

Bild 10. Anna-Maria och Otto sjunger med kören i Radius Center

Tisdagen den 10 juli gjorde åter kören reklam för sig och sjöng på torget vid Alamo. Solen sken och många stannade för att lyssna till sångerna på svenska, ett språk som de aldrig hört tidigare! Klockan 4 samlades sångarna i St. John’s kyrka för övning inför kvällens konsert kl 7. Kyrkan bjöd oss på färska grönsaker (!), varma smörgåsar och glass före konserten. Alla körmedlemmar hade tagit med sig finländskt godis och snacks och efter varje konsert bjöd vi på vårt typiska finländska godis. Kyrkan bjöd även alla konsertbesökare på frukt och dricka. Alla var mycket nyfikna och provsmakade gärna på våra läckerheter. Just detta minglande efter konserterna gjorde att vi fick en fin kontakt med konsertpubliken. Under kvällen framförde vår gospelkör sina sånger och fick hjärtliga applåder. Även barbershop gruppen Sterling framförde flera uppskattade sånger. Som en extra krydda sjöng Jenny, Simon, Anna-Maria och Richard en stämningsfull sång tillsammans med Sterling. Kvällens konsert avslutades med att kyrkans kör och Sterling sjöng Finlandia-hymnen tillsammans med vår gospelkör – på finska! Otroligt prestation måste man säga!

Bild 11. Kören sjunger vid Alamo.

Bild 12. Sterling

Bild 13. Sterling och St. John’s kyrkokör sjunger Finlandia-hymnen tillsammans med oss.

Bild 14. Samling kring den finska flaggan.

Onsdagen den 11 juni hade vi åter en ledig dag för egna aktiviteter. På eftermiddagen var vi inbjudna på cocktailparty till en rik välgörare av olika konstformer i San Antonio. I miljonärens bibliotek tackade kören för inbjudan genom att Anna-Maria sjöng den vackra finlandssvenska sången ”Liljorna de växa upp om våren” (Alexander Slotte) och Richard ackompanjerade på husets piano. Därefter sjöng kören ”Holy is the lamb”. Staden San Antonios kulturansvariga höll ett anförande där hon bl.a. kort berättade om stadens olika Unesco-projekt.

Bild 15. Kören sjunger i biblioteket på Roosevelt Avenue

Bild 16. Här väntar ett gäng på taxi tillbaka till hotellet. Fr v: Bertel Sand, Nadja Sand, Elisabeth Nylund, Vineta Ahonen, Kristina Jansson, Ulf Jansson, Rune Back, Benita Nygård, Folke Neuman, Ole Holm, Peter Mattbäck, Annika Rönnqvist, Peter Nylund och Carita Einola.

Torsdagen den 12 juni åkte vi åter ut på en bussresa i en gul skolbuss. Denna morgon startade vi redan kl 10 och körde norrut. Norr om staden San Antonio är landskapet kuperat och efter ca 2 timmars bussresa var vi framme vid en gård som bl.a. sålde färska persikor och inlagd persikosylt i olika smaker. Vårt nästa mål var staden Fredericksburg, en småstad som i tiderna lockat till sig många tyska invandrare, därav det tyskinspirerade namnet. Staden har en livlig shoppinggata med hus i riktig Vilda Western-stil. Resan fortsatte till Barons Creek, en vingård, där vi kunde smaka på gårdens fina viner. Här stämde kören upp med Finlandia-hymnen till serveringspersonalens och gästernas stora förtjusning. Sedan fortsatte bussresan ut på landsbygden till Luckenbach, där vi avnjöt kall öl och countrysång i skuggan under de stora träden.

Bild 17. Mums för färska persikor!

Bild 18. Vi lyssnar på country sång i Luckenbach.

Fredagen den 13 juli började med smarrig tårta som våra sångarbröder i The Marcsmen bjöd oss på. Denna barbershop grupp hade uppnått en framskjuten placering i en internationell tävling för manliga körer och nu ville de fira framgången med oss. Under kvällen hade våra körer en gemensam konsert i Colonial Hills United Methodist Church, som låg en halvtimmes körning utanför San Antonios centrum. Denna dag blev vi upphämtade (och även hemkörda) av The Marcsmen och deras familjemedlemmar. Ännu en gång vill vi tacka för denna vänlighet att ta hand om oss på bästa sätt! Konserten förlöpte mycket väl och alla solister och körsångare gjorde verkligen sitt bästa. Vi var alla imponerade av The Marcsmen’s framträdande och efter konserten gladde vi oss tillsammans med publiken kring borden med vårt finländska godis och med den amerikanska körens tilltugg.

Bild 19 och 20. Vi övar i Colonial Hills United Methodist Church.

Bild 21. Bothnia Gospel 100.

Bild 22. The Marcsmen

Bild 23. Vårt finländska godisbord, som många amerikaner var nyfikna på.

Lördagen den 14 juli skulle bli den varmaste dagen under vår vistelse i Texas, kring 42 grader! Redan vid 10-tiden på förmiddagen blev vi ännu en gång upphämtade med privata personbilar. Denna dag skulle vi på äkta amerikanskt vis åka på picknick till ett grönområde. Parken vi besökte gick under namnet Land Park . Här grillade Todd korvar till våra hot dog’s och vi mumsade på chips och andra godsaker medan vi naturligtvis också försåg oss med kalla drycker för att klara av värmen denna dag. Många passade på att simma i parkens simanläggning.

Bild 24. Picknick vid Landa Park.

På kvällen hölls den sista gospelkonserten i Grace Church i New Braunfels. Sterling deltog även denna kväll i konserten. Denna konsert hade den mest entusiastiska publiken och efteråt berättade körmedlemmarna om att det varit känslomässigt, ja rent av nostalgiskt att sjunga de nu välkända sångerna för sista gången. En mycket fin konsertturné i Texas var till ända och alla var nöjda med sina strålande framträdanden!

Bild 25. Körens sista konsert i Grace Church.

Söndagen den 15 juli var vår sista heldag i San Antonio och på programmet stod ”Ledigt”. Våra körledare och solister hade en sista sångarträff med våra amerikanska vänner och samarbetspartner för denna resa. Vi körmedlemmar med avec avslutade med en gemensam middag i Tower of the Americas. Där satt vi uppe i tornet i den roterande restaurangen och åt resans finaste middag . Just där och då kände vi alla att vi fått vara med om en både givande och intressant resa till den amerikanska södern. En resa som vi alla sent skall glömma!

Bild 26 och 27. Middag i Tower of the Americas.

Måndagen den 16 juli kl 8:10 lyfte vårt American Airlines-flygplan norrut och mot en av världens största flygplatser, Chicago O´Hare. Här väntade vi någon timme innan vi steg ombord på ett Finnair-plan med destination Helsingfors. Efter ca 9 timmars flygtid var vi hemma i Finland och vi skrev ett nytt datum, tisdagen den 17 juli. Nu landade vi i en aldrig tidigare skådad värmebölja över vårt land. Trots att vi vant oss vid värmen i Texas bjöd även hemlandet på Texas-väder. Presidenterna Trump och Putin hade lämnat toppmötet i Helsingfors, varför alla säkerhetskontroller återgått till det normala. När klockan passerat 14.00 landade vi hemma i Vasa. Lyckligt hemma igen vill jag tacka alla medresenärer för allt trevligt vi varit med om. Jag vill även tacka dragarna av detta projekt samt förstås ett stort tack till er körledare för ert uppoffrande arbete! Ett stort tack sänder jag även till de amerikanska körerna, ni satte verkligen guldkant på vår resa! Tack!

 

Korsholm 25 juli 2018,

Annemo Back

 

Somrarnas sommar!

30 augusti, 2018 - 10:29 -- emilia

Underbara sommar 2018! Sommaren då värmen och solskensvädret på riktigt räckte åt oss alla. Det var en som kommenterade att det för några år sedan var fint sommarväder i hela fem veckor. Jag själv har inget minne av det men det känns som att just den här sommaren inte kommer att falla i glömska. Jag själv har mest haft semester på hemmaplan, ”hemester”, sett mycket sommarteater och hört många av radions sommarprat. Simmat mycket och vilat länge, promenerat och simmat igen. Umgåtts med människor jag tycker om. Nää – jag har inte uträttat särskilt mycket. Klippte häcken vid skäre och i stället för att städa undan riset klev jag över det under en månads tid vid stranden på väg mot ännu en simtur. Till exempel. Jag hör många säga samma sak, att det här var sommaren när det mesta blev ogjort. Det var för varmt. Bra så, då är vi utvilade nu visst.

Nu kommer sakta men säkert lusten att ta tag i saker, börja på liksom. Det är mera höst och mindre getingar. Mera listor med uppgifter att bocka av och mindre fläktar i farten.

Vi på Kustmedia har sparkat igång hösten med tidningar och bokproduktion och försäljning och reklam. En ny sak är att vi kan erbjuda läsare att köpa digitala lösnummer av ByaNytt och KustNytt. Priset är samma som papperstidningen och länken finns både på facebook och på http://www.byanytt.fi/kop-losnummer. Snärtigt visst!

 

Hus och Hem är vårt traditionella tema på hösten och nu har vi träffat både nybyggare och invånare i äldre hus. Vi skriver om inredning och blommor. Och om jordbyggnad där det ju börjar. Inredningen som Muubs jobbar med och som vi berättar om på sidan åtta och nio faller mig mycket i smaken. Jag tycker om den robusta stilen, det levande naturmaterialet och det i kombination med smide. Det är inte enbart så att jag pratar om att jag tycker om det, den inredning jag köpte när jag köpte bostad i Malax är den här stilen även om den inte kommer från Muubs.

Vi inbjuder till läsning om livet vid Näckrosgården och livet vid Stall Långvik. Fina artiklar om människor som lever sin dröm. 

 

Bästa läsare – det känns bra nu. Tack för tipsen ni kontaktar mig om och tack för den respons vi får för vårt arbete. Skolorna har inlett nytt läsår, Wärtsilä satsar i Vasa, barnen har det gott,  en inbokad resa till Kreta väntar mig och intressanta uppdrag ligger på arbetsbordet. Hösten är här!

 

Var rädd om Er!

Smedsby den 23 augusti 2018

Välkommen till byarna

21 juni, 2018 - 16:13 -- emilia

Öppna Byars dag är en dag som årligen ordnas runt om i hela Finland och där man välkomnar till att bekanta sig med verksamhet och service i byarna. Det tar sig uttryck på många olika sätt och särskilt många regler för det finns det ju inte heller för dagen. Inom Aktion Österbotten verkar Byarnas arbetsgrupp, som administrerar dagen i Österbotten och ger byarna synlighet på den nationella kartan. Den 9 juni var årets dag och i Korsholm ordnades evenemang i flera byar, bland annat i Solf och i skärgårdsbyarna Södra Vallgrund, Replot och Björköby. Och Byaspelen i Helsingby må höra hit också som vi skriver om i tidningen.

 

Byarnas arbetsgrupp inom Aktion Österbotten är takorganisation kring det här i Österbotten, som har över 300 byar till antalet och där verksamheten ofta drivs av byaföreningar och byaråd.

En del av den årliga verksamheten inom arbetsgruppen för byaverksamheten i Österbotten är att koordinera Öppna Byars dag, att utse månadens by på sin hemsida och att premiera Årets by, Byaverksamhetens vägvisare, Årets landsbygdsaktör och Årets byavänligaste kommun. Byaverksamhet överlag sägs få större roll i framtiden när det gäller samhällspåverkan.

Det finns många duktiga i våra byar och vad skulle byarna vara utan dessa människor, mötesplatser och miljöer?

Årets premieringar har ännu inte getts offentlighet med månadens by i juni är Sundom och presentationen av Sundom finns publicerad på www.aktion.fi.

Meteorian i Sundom firar tio år i år och festdagen ägde rum den16 juni. Men besöka Meteorian kan man göra vilken dag som helst.

 

Välkommen sommar och välkommen öppet hav! Vi har skäriliv som tema och, även om alla inte gör det, är det många som tycker om båtlivet och skärgårdslivet. Havet ger mig sinnesfrid och tänk, tänk att jag får bo vid kusten! Vid kusten till öppet hav. Det är långtifrån alla finländare förunnat – men vi får ha havet som granne.

Kustmedia sommarstänger, både kontoret i Smedsby och i Närpes, i juli och då ska vila inför hösten. Jag önskar Er alla riktigt skön juli! Besök en fin by, en by du inte tidigare besökt i Österbotten…

Smedsby den 14 juni 2018

Tack för ”Vi i ettan”!

25 maj, 2018 - 12:46 -- emilia

På sidan aderton i månadens ByaNytt tar vi avsked av vinjetten ”Vi i ettan” och det som den står för. Så när som på en tid i början av 1990-talet har förstaklassister i alla skolor i Korsholm fotograferats och presenterats i ByaNytt – allt sedan starten för 35 år sedan. De tider då jag själv besökt skolorna har det alltid varit trevligt. Men allt har sin tid. Allt fler föräldrar väljer att inte låta sina barn bli fotograferade med publicitet som ändamål. Det respekterar jag och för att det inte ska bli ”konstigt” att vissa skolor är med och andra inte eller att en del barn uteblir har jag beslutat att vi avslutar inslaget. Tiden får utvisa om vi hittar på något annat återkommande skojigt med skolor i fokus. Tack till er alla – personal på skolorna, nutida elever och dåtida elever.

Vad det är för väder dagen då tidningen utkommer må vara oskrivet men dagarna som varit och dagen som är gör mig smått lamslagen – en sådan sommarvärme vi fick mitt i allt – just då när vi trodde att det inte blir någon sommar i år och då snötäcket och isen liksom bara fortsatte att ligga kvar. Nu gott folk, ska vi inte gnälla utan vara nöjda. Fast jag har förstått att det i år är speciellt tuffa dagar för pollenallergiker så jag tycker att ni får gnälla.

Vi har åter fyllt en ByaNytt med smått och med stort Med trädgård och lantbruk och annat. Med unga och äldre.

 

Jag ska tillbringa fyra dagar i Örnsköldsvik på Svenska Landsbygdsriksdagen 2018 och det som representant för Aktion Österbotten. Två gånger tidigare har jag varit i Örnsköldsvik och ja, det är en sån där fin kuststad i Sverige som jag gärna besöker igen. Programmet är omfattande och dagarna ser ut att bli långa. Säkert också väldigt givande. I nästa vecka får jag smälta mina intryck och tänka till hur det jag lärt mig kan planteras in i våra förhållanden och vem jag ska ”ge mina tankar till”. Jag har lagt mig till med en sådan vana och säger högt att ”nu får du det här ärendet, tipset, problemet av mig”. Och samtidigt kan jag stryka över det i mitt eget huvud… 

 

I slutet av juni kommer ByaNytts sommarnummer för i år. Skäriliv ska vi uppmärksamma då. Härligt!

Var rädda om varandra till dess!

Smedsby den 16 maj 2018

Smör. Riktigt smör.

26 april, 2018 - 15:26 -- emilia

Mat och dryck representeras här till exempel kocken och krögaren Saku Railio och av sommelieren Andreas Sandén. De ger goda råd helt enkelt. Saku tipsar om hur man lyckas i köket och Andreas, som är bäst i hela världen på viner, ger vinförslag till maten – både med och utan alkohol.

Jag citerar Saku: ” Smör. Riktigt smör. Det är ett måste vid all matlagning och det får inte ta slut”

Oj så mycket jag tycker om precis det där. Och alla gånger jag försöker ta till mig olika råd som man blir mager av har jag så svårt att pruta på just det där: smör på smörgås och smör i maten. Och jessus grädde. Riktig grädde.

 

Min egen matlagning är i regel enkel och handlar inte om så många ingredienser. Jag gillar husmanskost, fina råvaror och inte så mycket krusidullande. Jag gillar såsen som man kokar upp av blåmögelost och creme fraiche. Jag gillar grytan av kyckling, grädde och kantarellost. Och jag gillar efterrätt med mangokvarg och apelsin. Ett par eller några ingredienser och det blir så gott!

Den här ByaNytt innehåller också mycket annat – smått och stort. En blandning av bowling, Bondebåt, smådjur, fågelskrämmor, REKOmingel och en fin välgörenhetsdag för Projekt Liv rf.

Projekt Liv rf är en förening som vill skapa mer glädje i vardagen för långtidssjuka barn och deras familjer. Det behövs någon som konkret jobbar för bättre och trivsammare sjukhusmiljöer, någon som hjälper till att skapa en glädje i sjukdomstillvaron för att påskynda tillfriskningsprocessen och någon som jobbar för de svenskspråkigas rättigheter att få hjälp på sitt eget modersmål på sjukhusen. Föreningen är ett komplement till de stödjande föreningar som finns idag.

Så uttrycker de sig på sin hemsida.

Ett fint projekt och ett mycket bra initiativ av Karperö marthaförening att ordna en dag till förmån för projektet.

 

Det är förövrigt många som jobbar för många saker. Som ger av sin tid till välgörenhet på olika sätt. Sådant känns bra. Både för dem som ordnar och jobbar – och för dem som det gagnar.

Vi fortsätter så.

 

Nästa gång ByaNytt utkommer är det 24 maj. Tänk he!

Var rädd om Er!

Smedsby 19 april 2018

När jorden mister stjärnor…

23 mars, 2018 - 13:22 -- emilia

Det är bilar och båtar i ByaNytt. Det är vårvinter, sol och mycket dagsljus. Passligt livsbekräftande allt det där. Samtidigt har det varit flera dödsfall i mina kretsar och jag känner mig ”luttrad” och ”luggad”. Liksom uppväckt. Man tänker mera på både liv och död när någon går bort.

 

När människor når livets slut med ålderns rätt och dör på ett någorlunda naturligt sätt kan jag tycka att det vilar en fridsamhet i att sitta på begravningen och se tillbaka på livet ur dennes perspektiv. Känna tacksamhet och väcka minnen. Ofta, för att inte säga varje gång, blir jag ödmjuk över hur mycket det blev… det är så många olika sorter som rymmer ett människoliv. Just där och då, när man betraktar ett liv i lite vidare cirklar, kan jag för stunden fyllas av mera förståelse än vanligt.

Vid andra begravningar kan jag igen sitta och förstå exakt ingenting. När jorden mister stjärnor för tidigt och det känns orättvist.  Saknad gör ont.

 

Den finlandssvenska profilen Claes Andersson sa i tv en gång att det är vårt vuxna ansvar att dö för om vi alla skulle fortsätta att leva och leva - skulle våra efterkommande helt enkelt inte rymmas på jorden. Så förnuftigt det låter ja. Ändå tror jag att det är långt ifrån kaxigt när det drar ihop sig. För vi vill leva bland dem vi tycker om. Vi vill att dem vi tycker om ska få leva ett långt och fint liv.

Saknad gör ont.

Till saknad hör också minnen. Mina tankar om livet och döden ska jag här avrunda med ett underbart ögonblick för ett par kvällar sedan - som handlar om hundar.  Jag parkerade bilen utanför Kustmedia, hade just öppnat bildörren och skulle stiga ur. Om hörnet på fastigheten kurvar en ung kvinna – med en hundvalp. En nio veckor gammal lapphund. Samma slags Viktor i samma slags färger som vi hade. Jag sjönk ner i bilsätet igen, lade huvudet på sned och log. Tänkte bryta ihop för just så söt var hundvalpen. Och under följande sekund rullade Viktors liv i mitt medvetande. Från dagen när han var fjorton år och dog och tillbaka till en av barnens fotbolls-somrar när jag stod med honom i famnen på allaktivitetsplanen i Vasa – och han såg ut så där. Precis så där. Söt. Varm. Mjuk.

Sen blev det väl ganska mycket för honom också…

 

Ha en bra vårmånad och FIN PÅSKHELG!

Smedsby den 16 mars 2018

Underskatta inte ”lilla livet”

23 februari, 2018 - 09:41 -- emilia

När jag var tjugo år köpte jag ett hus i Malax. Lånade pengar på bank och frågade mina föräldrar vad jag skulle lägga för bud på pappas farbrors hus i närheten av hemma. Det var ett litet hus som pappa renoverade och som jag sålde till min syster när jag flyttade till Korsholm i början på 1990-talet. Allt väl och efter det har det runnit mycket vatten under broarna – men jag har haft huset i tankarna nu efter att jag besökte Villa Knappelunda i Österhankmo. Jag är fortfarande lite ”hög” på Knappelunda. Dess funktionalitet i all sin litenhet, hur speciellt det blir när väljer att söka andra lösningar än standardlösningar. Vad snärtigt det är att kunna bygga själv, att ha lust att planera och att välja det som Johanna och Anton har valt – ett litet boende. Deras nya hus vid stranden i Österhankmo har ”själ” och jag förstår dem som frågade dem om de renoverat en gammal stockstuga innan de visste att det var ett nytt hus. De har troligen mera förvaring än många av oss, därför att de tänkt till och använt varje vrå till smarta lösningar. Men – flytten från Åland föregicks också av att avyttra saker, att sälja, kasta, ge bort. De insåg redan då att de inte skulle få allt att rymmas i lilla huset och Johanna säger att det är så skönt att inte längre ha så mycket saker runt sig.

De vågar tänka utanför boxen och resultatet är härligt.

Mitt dåvarande lilla hus i Malax hade också sina specialiteter och fast det inte var lika fint inrett som Knappelunda finns det paralleller att dra.

 

Efter att jag flyttade från Malax till Karperö har jag flyttat två gånger. Först till lägenhet i Smedsby då jag tänkte förvaring åt allt och lite till. Nyligen till Malax igen och nu tänker jag annorlunda - mindre ”tavara” istället för mera utrymme åt grejerna. Livet lär och så skönt att, åtminstone försöka, förändras. Lätt är det däremot inte då jag ibland känner mig som en ekorre som hamstrar för sämre tider…

Bygga och Renovera är vårt tema och i tidningen ingår det flera artiklar kring ämnet. Jag hoppas att ni finner läsningen intressant. Intressant tycker jag också att det nya företaget AktiVera verkar. För ja, någonstans ska vi ju ha chans att använda servicesedlar och valfrihet i vården i framtiden också. Det här är ett sätt och jag önskar Lena och Gun-Lis riktigt lycka till inom sitt företag!

Resereportage från Kanarieöarnas Fuerteventura – så skönt det ser ut där. Och Vändagen var igår. I bästa sällskapet fick jag äta tre rätters middag på stan och i Libbis Lins lät jag publicera Röda Korsets bild och slogan: Visa att du bryr dig. Var en vän.

Så gör vi. Visst!

 

Smedsby den 15 februari 2018

ByaNytt, KustNytt och så 38 tidningsprojekt till

2 februari, 2018 - 13:01 -- emilia

Ni ska känna er alldeles välkomna till ett nytt år med tio nya ByaNytt. Det har blivit ett stort antal tidningar under årens lopp. ByaNytt utkom med sitt allra första nummer den 3 februari för 35 år sedan. Tänk det! Jag vet också att det finns läsare som sparat tidningar och har, om nu inte alla, så nästan alla. En gång ringde en prenumerant och berättade om ledsamheten med en vattenskada i källaren – där hon hade alla årgångar av ByaNytt sparade och som då gick förlorade.

Än en gång betonar jag den stora lokalhistoriska skatt som lokaltidningens arkiv är. Så mycket som haft rum mellan pärmarna i ByaNytt som aldrig annars hade nått över nyhetströskeln.

 

Det blev jul och nyår och trettondagen och tjugondagen. Nu är det oxveckor för hela slanten. Väderleken varierar och vägunderhållet var bättre förr. Det är nu vi ska ha humör och vara snälla mot oss själva och mot varandra.

Hälsa och Välmående är vårt tema och i tidningen möter vi fysioterapeuter/massörer, Monica som tänkte om, Iselin som man kan säga återbrukar sig till välmående, Lena som i sitt jobb som kurator lyssnar till ungdomar eller idrottsvännerna i Kvevlax som oförtröttligt engagerar sig för motion och sunda levnadsvanor.

Mitt i vintervädret har vi också ett resereportage från Nya Zeeland, det land som alla säger är så vackert. De som varit där. Landet som har allt.

ByaNytt och KustNytt har nu förnyat sig på facebook med egen sida för lokaltidningarna. Vi kommer också att han inslag där som inte kommer i tidningarna så följ oss gärna där.

Kustmedia, som alltså ger ut ByaNytt och KustNytt, har också ny hemsida: www.kustmedia.fi

Över tid har vi varit så starkt förknippade med våra egna tidningar. Det är vi fortfarande också. Men utöver ByaNytt och KustNytt har Kustmedia väldigt många andra uppdrag. Statistiken för fjolåret visar på totala 58 tidningsprojekt, av vilka KustNytt och ByaNytt utgör en tredjedel. Därtill många olika slags reklamprojekt och varannan vecka skickades en bok till tryckeriet under året.

Så ja – vi har många och intressanta projekt att jobba med – utöver de egna lokaltidningarna.

Arbetet fortsätter.

 

Var rädda om varandra. Snart är det vår!

 

Smedsby den 25 januari 2018

Man kan ändras

29 november, 2017 - 14:36 -- emilia

Bästaste läsare. Så har ByaNytt utkommit med sin trettiofemte årgång. Det här är årets sista nummer, som utöver det redaktionella innehållet även har julhälsningar från annonsörerna. Fina saker och tack till er alla.

Vi ser framemot ett nytt år och tio nya nummer av tidningen. Nästa år blir utgivningsdagen torsdag och tidningarna når våra mottagare utan adress på, för nu ska vi övergå till samma system på utdelningen som Vasabladet har.

 

Riktigt personligen har jag tagit ett längre steg i höst. Efter tjugofem år i Korsholm har jag flyttat tillbaka till Malax, därifrån jag kommer från början. Man kan ändras.

Så sluter jag den cirkeln nu. Och i takt med att jag packat ännu flera väskor och lådor har jag funderat på hur jag nu bäst överför en sak till mina barn: saken att man inte behöver så många saker. Att det räcker med mycket mindre. Fast sånt kanske inte går att överföra till ungdomar. Jag själv skulle aldrig ha köpt den tanken när jag byggde bo och tyckte att det mesta skulle vara bra att ha. Efter många års samlande som en ekorre är jag mogen för att avyttra både det ena och det andra. Det känns bra. Man kan ändras.

 

Jag vill tacka för året som gått. Tacka personal, medarbetare, läsare, leverantörer, kunder och annonsörer. Tipsare och återförsäljare, medverkande i reportage och andra som gör min dag så innehållsrik på jobbet. Jag har så mycket att vara tacksam över.

Jag önskar att ni får en sådan avslutning på året som ni önskar er. Att ni får ha god hälsa och passligt humör. Det behövs humör nu i mörkret, några veckor och några veckor till – tills det blir ljust på nytt.

Låt julen lysa och nyår spraka. Sköt om Er!

Smedsby den 23 november 2017

Mjölk är livet – typ.

26 oktober, 2017 - 15:11 -- emilia

Hej alla läsare den här månaden också. Oktober 2017. ByaNytt är ute med Vörå som tema och paraden pryds bland annat av bröderna Östman i Karvsor. Jag hade tillfälle att göra intervju med dem, för någon annan tidning, när de höll på att bygga nya stallet för mjölkkor, riktigt i starten av deras gårdsverksamhet. Jag minns dem bra för det är ganska otippat att man vill bli företagare – och blir mjölkbönder i Österbotten. Det vanliga är att man övertar en gård, att det sker en generationsväxling inom familjen och att man nästan är född med en grep i handen. Så var det inte för Niklas och Jonas. De började från noll, hade intresse för djur, för företagsamhet och deras verksamhet växer och utvecklas. Jag minns också att de inte hade jordbruksredskap när de startade upp. En gammal kultivator var det enda om jag inte minns fel…så de anlitade entreprenörer till arbete som krävde maskiner. Åtminstone då.

Jag är imponerad av deras intresse, av deras business som nu också erbjuder lokala, fräscha produkter på nätet.

 

Bröderna Östman säljer till exempel mjölk. Sådan mjölk som är upptakten till att jag tidigt slutade dricka mjölk. Den ohomogeniserade.

Mina föräldrar i Malax tog ut hinken till fähuset. Det fanns en fyralitershink som var välanvänd och lite ”bucklig”, och så fanns det en som var lite mindre - trelitershinken. In tillbaka i huset bars färsk mjölk varje dag. Den spilldes upp i tillbringare. Hederliga Arabiatillbringare och senare också i en brun tupperware – som hade ett tätt förslutbart lock med en sån där ”pööp” på mitten.

Efter en dag i kylskåpet bildades gräddig yta på mjölken och när den spilldes upp i duralexglasen simmade fettfläckar överst. Att det ”bara var att dricka” och ”int alls na faalit alls” förstod jag väl – men så fort jag blev kapabel att tacka nej gjorde jag det. Och det var inte för smaken utan för fläckarna. Tillsammans med många fina minnen från min tidiga barndom finns de här ”mörka” fläckarna alltså.

Jag dricker sällan mjölk idag. Men tycker nog jättemycket om grädde i mat – grädde av den inte allra mest hälsosamma sorten – men som är verkligt slät och fin i sin förpackning.

Okej, det här var mitt lilla mjölk-sidospår. Östmans mjölk är prima vara som också fungerar trots allergi för en del så bra, bra. I Mikko Ollikainens kolumn på sidan tretton kan vi också läsa om – mjölk.

Och apropå livsmedel puffar jag för receptet på bananbröd som finns i Libbis Lins alldeles nära här nere på sidan. Verkligen gott bröd och där övermogna bananer får komma till heders. Pröva och njut.

Var rädd om varandra – och var rädd om andra!

Smedsby den 19 oktober 2017

Så samlas stjärnor…

26 september, 2017 - 14:05 -- emma

Fritid och Resor som tema den här gången i senaste ByaNytt. Härliga ord båda två. Ibland är jag stum av beundran över hur människor engagerar sig på sin fritid, hur de orkar, hinner och vill och kan. Det gäller både dem som utvecklar sig själv, sysslar med något individuellt och det gäller alla dem som gör saker för andra. Hjälper till och finnas där för dem som behöver.  Båda dessa behövs. För att själv orka leverera behöver man något som man gör för sin egen skull – det kan vara en hobby att förlora sig i eller så inte, att göra vanliga saker eller ingenting alls ska vi inte alls underskatta. Sen är det helt fint om man gör saker tillsammans med andra och för andra. Det är nämligen då man samlar stjärnor.

Jag och min bästis samlar stjärnor. Stjärnor som samlas på himlen när man gör gott för någon annan, ställer upp eller bemödar sig med sådant som man inte gör för egen vinnings skull.  Sen – kommer det tillfällen i livet när stjärnorna faller ner på oss just när vi behöver dem som mest. En stjärna eller många stjärnor. Och skulle vi förbruka alla finns alltid chans att börja samla nya. Jag skriver vi för vi ger stjärnor till varandra då det behövs, samsas om dem.

I tidningen skriver vi om projektet 4BT – fyra betydelsefulla timmar, som innebär att man fungerar som stödperson åt någon fyra timmar per månad – eller mera om man vill.

Det är ett sätt att samla stjärnor. Till exempel.

 

Vi skriver i tidningen om vad professorn gör på sin fritid, vad det innebär att vara DJ, vad karate som livsstil betyder i praktiken, om att aldrig tröttna på att resa och upptäcka nya länder, om dressyrridning och om frivilligarbetet inom idrottsklubben i Solf. Det här och mera därtill fylls senaste numret ByaNytt av. Britt-Louise Granö går mera på djupet med begreppen fritid och resor i sin kolumn. Riktigt läsvärd är den.

 

Då de svenska dagstidningarna och YLE i Österbotten för en tid sedan kartlade vad österbottningar gör på sin fritid konstaterades i en artikel i Vasabladet att ”det normala eller ingenting blir mer eftersträvansvärt”. Vila har blivit populärt. Va bra!

Sköt om er tills nästa gång ByaNytt utkommer – både på arbetstid och ledig tid.

Smedsby den 21 september 2017

Skönt att göra nästan ingenting

31 augusti, 2017 - 10:15 -- emilia

Bästa läsare. Det är höst och Hus & Hem som tema i ByaNytt.

Mitt sommarlov blev enklare än vanligt och utan desto mer omfattande programplanering. I början var det bara skönt att låta dagarna komma och gå. Ägna förmiddagarna åt långa promenader och utdragna grötfrukostar. Börja på dagen mitt i dagen. Sen började jag gnälla och tyckte ”att det här inte blir till något”. Det var då min äldsta dotter uppmärksammade mig på att det är det som är meningen med ledighet, att man inte ska ha så mycket program. Att man ska vila i stället för att kämpa med att prestera.

Så rätt hon har. När jag kom tillbaka till jobbet kände jag mig på något plan väldigt utvilad.

Så ja – nästa sommar vill jag också göra ingenting. Eller nästan ingenting eller mindre än vanligt. Typ.

Till dess är det ganska mycket som ska göras. Men det är en annan historia.

I går satt jag i publiken vid Wasa Teaters spelårsöppning, en kväll jag ogärna missar på höstarna. Kvällen bjuder på presentation av kommande repertoar, alla är glada och förväntansfulla. I höst ser det bra ut tycker jag med Ingvar – en musikalisk möbelsaga, Sagostunder, en produktion vid namn Svälta Räv, gästspel med Ylva Ekblad och Stina Ekblad, besök av Helen Sjöholm, Nonen Vocals och mera därtill.

”Den första dagen” inleder våren, en pjäs som för oss rakt in i SOTE-världens Finland då den utspelas på ett åldringshem. Pelle Svanslös blir det också på vårvintern för hela familjen. Så det är olika sorter. Sen, nästa höst, flyttar Wasa Teater ut och teaterhuset ska renoveras. Teaterchefen lovade i går att den stora kristallkronan på nytt kommer att pryda taket i restaurangen, restaurang Ernst.

Det är perfekt och vi är många som minns den skönheten.

Jag äger också en kristallkrona. Den är tillverkad i Kronoby och jag har köpt den begagnad i Solf. Den är också en skönhet!

 

Månadens ByaNytt har storspridning i Karperö och i Singsby. Det betyder att upplagan är högre och att den når även de hushåll som inte prenumererar.

 

Sköt om Er riktigt mycket till nästa gång. ByaNytt utkommer i slutet av september och har då Resor och Fritid som tema. Dela gärna med er av tips på artiklar ni vill läsa om i den tidningen.

Smedsby den 24 augusti 2017

Låt det bli en världsarvsaktig sommar

21 juni, 2017 - 14:00 -- emilia

Ibland tror man att - saker eller väder eller vad man nu planerat - inte ska bli…färdiga, att det inte ska bli sommar eller varmt. Det blir heller inte alltid som man tänkt sig. Men det blir ju liksom något i alla fall. Till exempel idag lyser sommarsolen och ja, vem skulle ha trott på en sådan här för någon vecka sedan. Jag hoppas att det, med fördröjning, ska bli en varm och skön sommar.

 

På mitt dataskrivbord på jobbet har jag en bild av ett citat på engelska som fritt översatt är ”en del saker verkar omöjligt – tills de är gjorda”. Och på mitt dataskrivbord hemma har jag ett citat som lyder ”man måste ingenting”. Snärtiga ordspråk visst!

Sommarens ByaNytt blev, omedvetet från planeringsstarten, ganska världsarvsaktig. Och bra så. Världsarvet kommer att få sitt eget öl innan sommaren är slut och vi önskar trion Tore Björkman, Patrik Björkman och Patrik Willför lycka till med det. ByaNytt har träffat fyra skärgårdsbor som reflekterar kring att det är tjugo år sedan Replotbron byggdes, Vincent Westberg från Karperö fotograferar skärgården och publicerar motiven för oss alla andra att se på ”Kvarkenpictures”. Vidare skriver vi om Solrutten och båtklubbarna i Korsholm som på ett förtjänstfullt sätt sköter farleder, bland annat i världsarvsvattnet och så har Kvevlax skola haft ett projekt i vår inom ramen för världsarvet. Kvevlaxskolans rektor Ulrica Nyström berättade att valet av projektrubrik kom till av att vi som bor här, mitt i naturarvet, kanske inte riktigt vet vad det inbegriper och vad som finns.

Jag uppmanar alla oss, inte enbart besökare utifrån, att göra bekantskap med världsarvet. Varför vi egentligen har ett sådant och vad det inbjuder till. Ja, vara lite mera världsarvsaktiga. Det finns sju världsarv i Finland av vilka ett är naturarv: Kvarkens skärgård. De övriga är Sveaborg, Gamla Raumo, Petäjävesi gamla kyrka, Verla träsliperi och pappfabrik, Sammallahdenmäki och Struves kedja.

 

På Kustmedia har vi sedvanligt sommaruppehåll i juli då personalen är på semester. Men det går bra att ringa mig i Kustmedia-ärenden, för bäst som det är kan det passa i alla fall.

Jag önskar Er alla läsare härliga veckor tills nästa gång ByaNytt utkommer – i slutet av augusti.

Sköt om Er riktigt mycket!

 

Smedsby den 15 juni 2017

Jag vill göra goda val

26 maj, 2017 - 11:06 -- emilia

Det är vår i almanackan och vi får hålla till godo med det vårväder som är, oavsett hur det är. Jag är glad att jag kommit igång med morgonpromenader igen. Är en periodare på det men tycker om känslan när jag går ut varje morgon, i stället för att låta bli och skylla på än det ena och än det andra. Jag går för att jag vill och kan. Inte för att jag måste. Friskluften gör gott och Smedsby är så lugnt den tiden på dygnet.

Utöver att tänka på motion försöker jag också tänka på vad jag äter just nu. Mest för att vända spiralen om jag uttrycker mig så. Min mamma sa alltid att det är bra att ha extra kilon att ta till – den dagen när man behöver dem. Och hon hade rätt, också den gången. Så min målsättning är väl att ha det i fortsättningen också – extra kilon till den dag de behövs. Men jag tycker det räcker med ett passligt antal av dem som är extra…

Jag dricker/äter gröna smoothies, varje dag för tillfället faktiskt, eller varannan för en sats av mina frysta grönsaker räcker till två dagar. Smoothisar ungefär enligt recepten som presenteras på sidorna aderton och lite av nitton i månadesn ByaNytt. Hälsosamma drycker och gröna blandningar. Jo, det smakar gott också.

Jag vill göra goda val. Det är det jag vill när det kommer till hälsa och välmående. Inget jag lever upp till alls men jag vill försöka. För att jag tror att det är värt det.

Vi söker medarbetare, frilansare till vårt nätverk. Personer med god social kompetens och intresse för människor och samhälle. Personer med förmåga att skriva, fota, jobba självständigt och ta hand om helheter kring artiklar.

Känner du någon sådan person eller är du själv en sådan. Kontakta i så fall Emilia Häggman på Kustmedia så berättar hon mera.

ByaNytt är också på plats i Svedjehamnen, Björköby när det ordnas ”Naturens dagar 2017”, den 17 juni på dagen. Välkommen dit och då!

Ha förövrigt fina vårdagar, lycka till med examensfesterna ni som har sådana, njut i trädgården ni som tycker om det och njut av den mest ljusa tiden – nu.

Smedsby den 18 maj 2017

Mammor till egna eller andras barn

26 april, 2017 - 15:51 -- emilia

Pia Backman-Nord skriver en härlig text kring mammor i en kolumn längre fram i den här tidningen. Om mammor som vill barn väl oavsett om det är egna eller andras.

Dagen vi tillägnar mammor, mors dag, infaller andra söndagen i maj, i år söndagen den 14 maj. Och när jag skriver det börjar jag fundera på hur man egentligen skriver mors dag, liksom jag nyligen letade efter hur man skriver första maj – med siffror eller bokstäver och vad ska vara stort och litet?

Så här är det. Första maj skrivs som jag skrev just enligt wikipedia och så här skriver man mors dag.

Helg- och kalenderdagar skrivs i huvudsak med små bokstäver. Undantag från regeln är Kristi himmelsfärdsdag, Jungfru Marie bebådelsedag och Gustav Adolfsdagen läser jag i Mediespråk.

Man skriver alltså inte mors dag med stort M. Jestas!

 

Själv fick jag kvalitetstid med de barn jag är mamma till över påskhelgen, då Fanny och jag reste till Skottland och hälsade på Julia. Den här gången lämnade vi kyrkor, museér, storshoppingen och naturupplevelserna. I stället promenerade vi genom stan, hade låååånga matpauser, gick igenom Julias universitet våning för våning, fixade spa, gjorde ingenting på hotellrummet och vi pratade massor massor. Fanny är 24 och Julia fyller 22. Så längesen det var vi hade så mycket tid tillsammans, utan att se på klockan för att fortsätta till nästa ställe eller ha matkassar i bilen typ. Jag rekommenderar verkligen upplägget och jag vill så gärna göra en sådan resa igen. Antingen till Dundee, där Julia kommer att vara flera år framöver – eller till någon annan plats. Huvudsaken är att det inte är hemma, för det var jätteskönt att inte ens behöva se saker som borde göras på några dagar.

Jag har haft en så händelserik vår med värme i Afrika, teater i Helsingfors, konsertresa till Stockholm och så Skottland. Intrycken har varit många men nu är det stopp och tid för att spara nya pengar. Nästa inbokat är två konserter i augusti: Per Gessle i Vasa och Robbie Williams i Tammerfors.

Sen får vi se, ifjol skapades en ny tradition – den att åka till fjällen och plocka svamp. Kanske blir det så i år också.

 

Fixa Festen är tema och vi skriver om lite olika festliga saker. För en del är det snart tid för examensfester och efter det blir det sommarfester. Välkommen i vårt sällskap.

Gratulerar Veteraner med damer på Veterandagen och Gratulerar sen alla mammor på Mors dagen – som jag vill skriva med stort M.

Smedsby den 20 april 2017

Din röst gör visst skillnad!

22 mars, 2017 - 13:16 -- emilia

Kommunalval. Nionde april eller via förhandsröstning som inleds tjugonionde mars och pågår till fjärde april. Du har en röst. Använd den. Alla som har rösträtt och som röstar påverkar. Din röst gör skillnad i varje val.  

Det händer sig att jag nyper mig i armen när jag läser/hör/ser/upplever något jag tycker är riktigt häftigt. Nyper mig i armen för att förstå att häftiga saker inte kommer från ingenstans.
De börjar alltid från något smått. En framgångsrik verksamhet eller lyckad aktivitet är från början någons idé eller vision. Någon enskild persons dröm eller strategi. Tänk på det – att allt stort kommer från något smått.

Så värst stort är inte kommande exempel, men ett exempel jag tycker om. Åtminstone en gång tog jag initiativ till en bra sak som lever kvar. Det var åttiotal och jag arbetade som kultursekreterare i Malax kommun. Jag såg en möjlighet i att sprida information via dåvarande Radio Österbotten. Lilla jag ringde upp radion och tog initiativ till att kunna puffa för evenemang och aktiviteter i etern. Förslaget föll i god jord och det skapades en blankett där man kunde fylla i information och som underlättade vid uppläsningen för radioprataren. Brev eller telefax gällde på den tiden.

Evenemangspuffar fungerar än idag i Vega, där de är återkommande inslag och till glädje för både arrangörer och besökare.

Jovisst, någon annan än jag hade säkert, förr eller senare, lanserat samma idé. Men den gången var det bara jag och saken ledde till resultat och fungerar ännu efter ungefär trettio år. Snärtigt visst!

Har du berättat för dem som berörs? brukar jag fråga när mina medmänniskor påpekar brister, till exempel gällande något i hemkommunen. Sen köper jag inte svaret att det ”inte är någon vitts” med sånt. För det är ”vitts”. Det kan räcka med att en person tar kontakt för att få saker ändrade eller förverkligade. En person som får med sig några till och som driver en bra sak. Vi sår åtminstone alltid ett frö. Också de gånger vi upplever att ”det inte var någon vitts”.

Vi sår frö i det vi säger och gör. Därför är det viktigt att prata och säga och önska och påpeka. Att våga det.

Det är också viktigt att rösta i val.

 

Bilar och Båtar står i fokus för ByaNytts tema i den här månaden. Välkommen bästa läsare. Jag är så glad för att du läser det här och önskar dig en fin fortsättning på vårvintern!

 

Smedsby den 17 mars 2017

Man vet inte före man prövat

22 februari, 2017 - 17:33 -- emilia

Jag har börjat vinterbada igen. Och jag frågar mig varför jag låtit det gå så många år sedan sist, tio ungefär. Jo, det är kallt i vattnet men varmt i bastun så det jämnar ut sig och välbefinnandekänslan är påtaglig. Det pratas mycket om de positiva hälsoeffekterna och jag tror på dem alla. Vinterbad passar för den delen inte alla människor men är helt härligt för den som det passar åt. Man vet inte det före man prövat.

Jag blir glad, både av att se fotografierna och läsa om bröderna Skrifvars inne i månadens ByaNytt. Händiga pojkar som ser skruvarmöjligheter i det som andra slänger. Och så mycket de lär sig för varje projekt de åtar sig och får hjälp med. Häftigt!

Inom ramen för temat skriver vi om nya boendemöjligheter både i Kvevlax och i Petsmo. Det rör på sig i byarna. Och när jag pratar om Kvevlax- eller Petsmohållet är det ett faktum att det går ganska snabbt att ta sig ditåt sedan nya vägen kom fast den inte känns så ny längre. I går hade jag bokat tid med Kerstin i Västerhankmo, som vann den här gångens Fyrklövern. När jag skulle åka från Smedsby ”fastnade jag med munnen” på parkeringen vid Kustmedias redaktion. Hamnade i språk med en förbipasserande och kände mig försenad vid start. Men ni, nuförtiden tar det inte så lång stund att åka från Smedsby till Västerhankmo…

ByaNytt har träffat nybyggare i Replot och det är intressant att ta del av hur människor resonerar när de bygger hus. Marie Håkans och Andreas Envik bygger nytt i gammal stil och vill ha den speciella själ som de upplever att den traditionella, lite gammaldags, stilen ger. Marie poängterar också betydelsen av att samla idéer, inspiration, bilder och ritningar - som hon gjort i flera år och som hon rekommenderar andra att göra. Marie bloggar om livet och bygget och för henne var det naturligt att skapa en egen digital plats där hon kan dokumentera bygget. Vad roligt att ni berättar om ert hus för ByaNytts läsare!

 

Månadens tidningen har storspridning i Kvevlax och Petsmo, där just det här numret undantagsvis når hushåll som inte prenumererar. Välkommen också ni i vårt sällskap. Om det föds intresse att prenumerera kan du göra det via "Prenumerera" uppe i  menyn.

 

Kommunalvalet närmar sig. Det blir en intressant vår när ett nytt kommunalt förtroendemannapussel ska läggas. Vi har anledning att återkomma till ämnet.

 

Ha fina dagar bästa läsare, med passligt av allt!

Smedsby den 16 februari 2017

Så olika liv vi lever

2 februari, 2017 - 08:19 -- emilia

Välkommen till ett nytt år och en bukett med tio nya ByaNytt, som i år utkommer med sin trettiofemte årgång.

Jag har varit i Afrika två veckor nu i januari. På Zanzibar, en härlig plats på jorden. En ö utanför Tanzania med omkring en miljon invånare. I byn där hotellet låg, Jambiani, sa man att det bor omkring 2000 personer. Ditåt. Man vet inte alltid och räknar inte så noga. På hotellet fanns fem bungalows och med maximalt antal gäster blev det tio ungefär. Föredömligt smått och familjärt.

Det som gjorde skillnad den här resan var dels det lilla livet på hotellet, den lilla stranden och avsaknaden av många turister på samma ställe. Och dels att vi befann oss ”mitt i byn” för det var omkring femtio meter från hotellet till byn. Anders, svensken som äger Al Hapa Bungalows, stöder den lokala ekonomin på många sätt. De flesta inköpen görs lokalt i byn, personalen kommer från närområdet och när han märkte att byborna gärna hämtade vatten från hotellets brunn byggde han en egen åt dem. Man är vänliga mot varandra och byns invånare har förstått win-win situationen. Byn har utvecklats och de som bor där får arbetstillfällen från turistnäringen.

I Jambiani bor både fattiga och rika, eller inte så många rika för de flyttar in till stan. Jämförelsevis ser de ut att ha det kärvt, men enligt vad jag förstod finns det också ett liv för de som inte har så mycket till inkomst. Det finns affärer för de som har pengar och affärer för de som inte har pengar. Och så finns det vatten i byn och barnen går i skola.

Det var mycket intressant att bekanta sig med invånarnas liv. Så olika liv vi lever.

 

Hälsa och Välmående är tema i årets första tidning. Ett av reportagen tar upp det nya ljudkonstverket i närsjukhusets aula i Korsholm. Ett konstverk i form av ljud – naturens ljud. Det är så häftigt tycker jag och jag ska snart ”göra mig ärende dit” för att få lyssna till sjöfåglar, hackspettar och havets brus.
Man har fyllt rummet med ljud och ljuddesignern Stefan Backas spelade in tiotals timmar med ljud kring en gammal fiskarstuga öster om Vikarskat fiskehamn i Björköby.
Konst gör sig i regel bra då det finns en överraskningsfaktor med, när den är annorlunda och när man möter den på platser man inte förväntar sig upplevelsen. Jag hoppas att personal, boende och besökare ska tycka om det nya ljudverket.

Jag önskar Er alla läsare fina dagar i februari. Ljuset återvänder sakta nu. Härligt!

Smedsby den 26 januari 2017

 

Bara några veckor kvar…

5 december, 2016 - 10:55 -- Tomas Bäck

Det är tidig morgon på Kustmedias redaktion i Smedsby när jag skriver det här. Jag tände ljus i en lykta och placerade utanför dörren. Det hjälper lite. Men ni – det är några veckor kvar tills det vänder mot en ljusare årstid igen, tills mörkertiden är över för i år. Några veckor kvar till jul och några veckor kvar av det här året. Snart är det också bara några veckor kvar tills jag reser till Afrika. Till Zanzibar, en liten ö utanför Tanzania. Det ska bli värme och vila och uppkoppling till internet endast ett par timmar per dygn. Vägen når inte ända fram till hotellet så den sista biten promenerar man. Längs stranden.

Det är ett par från Kiruna som driver hotellet på Zanzibar. Ett litet hotell med bungalows ett tiotal meter från stranden. De är också engagerade i ett skolbygge i en by i närheten. Sommartid reser de runt i Sverige med en korv-vagn. För förtjänsten från försäljningen av korv med bröd tillbringar de vinterhalvåret i Zanzibar, utvecklar hotellet och fortsätter med skolbygget. Vi kommer också att ha med förnödenheter till skolbarnen, det som ryms i varsin extra kappsäck. Nu har jag också hört talas om att en Jakobstadsbo är hotellägare på ön. Österbottningar finns överallt i världen. Det är tryggt att veta.

Jag roade mig med att läsa enbart rubrikerna i den här ByaNytt: Utveckling är bättre för miljön än avveckling - Positiva upplevelser med laddhybrid - Humörhöjare i Koskö - Julstämning med Wasa Sångargille - Nu ska Singsby utvecklas - Talko, trä och skrot – Fanny vann pris i fitness – Möt gymnasiets nya rektor – Jungsund Jaktklubb jubilerar i år – Han har förmedlat rockupplevelser i 25 år – Vi var den första familjen i Iskmo – Vuxeninstitutet firade – Korsord är ett bra sätt att trimma hjärnan…

Heikki och Pirkko Aitioaho

Det är som det brukar, olika sorter från olika byar och livet kring lokaltidningen känns alltid lika viktigt.

Känns bra och viktigt gör det också att så här i slutet av året få rikta ett stort Tack till alla som bidrar till att förverkliga ByaNytt: läsare, medverkande, annonsörer, leverantörer och återförsäljare. Personalen på Kustmedia och medarbetare på fältet – Tack alla fina Ni!

Låt julen komma som den är, tänk positiva tankar, ät mycket och vila mycket.

Man kan ändras, och jag har ändrat mig när det gäller vilken tidpunkt det gills att dekorera med belysning, både inomhus och utomhus. Tidigare fungerar också. För visst hjälper det lite när det annars är mörkt.

ÖNSKAR ER EN FIN JUL OCH ETT BRA 2017 – LEV OCH MÅ!

Smedsby den 24 november 2016

PS. En gåvoprenumeration på ByaNytt är en gåva som räcker hela året. Snärtigt visst!

Sidor